Glasögonens historia

Redan i det antika Grekland kände man till att ett vattenfyllt genomskinligt kärl kunde ha en förstorande effekt och att ljuset bryts i slipat glas. Araberna gjorde ett något mer systematiskt bruk av detta och använde sig av något som kallades lässtenar. Detta var förstorande linser som placerades direkt på texten man skulle läsa.

Ibn al Haitam, en arabisk astronom och tillika läkare, levde kring år 1000, och inom optiken var han banbrytande. Via honom kom värdefulla kunskaper till Europa. Man kan tro att de som fortsatte utveckla optiken i huvudsak var vetenskapsmän men faktum är att de italienska glasblåsarna i Murano, Venedig hade väldigt stor betydelse för vidare utveckling. I de fabriker som framställde glas kunde man redan för tusen år sedan tillverka så rent och bubbelfritt glas att det att slipa det till olika syn-verktyg. Detta slipade glas var dock extremt dyrt, och det var endast de rika som hade råd att skaffa sig det.

Historikern och författaren Peter Englund, invald i Svenska Akademien 2002, skriver att eftersom Murano-glaset var så extremt dyrt valde man på många håll i Europa att istället slipa till stycken av halvädelstenen beryll. Beryllen är något grönfärgad, mycket billigare än det slipade glaset och är dessutom grönfärgad. Färgen grön ansågs vara nyttig och välgörande för ögat. Ordet “brillor” kommer från dessa slipade beryller som användes som synhjälpmedel. Vidare skriver Peter Englund att fram till mitten av 1300-talet var glasögon mest en stor monokel med handtag, och som man höll upp när man skulle använda den, ungefär som ett förstoringsglas idag.

Nästa steg i utvecklingen var nitglasögon. Handtagen nitades ihop, man vände på de sammanlänkade linserna och klämde fast dem på näsan. Nitglasögonens passform var dålig, de gick lätt sönder och var ömtåliga.

I början på 1400-talet kom bygelglasen som klämdes fast över näsroten och 200 år senare, i början på 1600-talet kom man på att innefatta linserna i tunn metalltråd. I Nurnberg växte en hel glasögonindustri upp med valsverk till metalltråden. Nu var det inte längre endast ett dyrt hantverk, det var en industriell produktion. Givetvis ledde detta till ett kraftigt prisras och på 1700-talet kunde även vanligt folk skaffa sig glasögon om de behövde. Det var inte längre endast för kyrkans lärda munkar, vetenskapsmän, riktigt rika och kungliga. Dessa masstillverkade glasögon hade glas av dålig kvalitet, ofta färg-tonat och undermåligt slipat men det innebar ändå en synlig revolution för annars skumögda människor.

Trots att glasögon hjälpte så många fanns en utbredd skepsis mot detta. Fördomarna flödade och glasögon förknippades med god tro, förvirring och kortsynthet. Att de som bar glasögon ofta blev förlöjligade eller ansågs lättlurade kan man se i bildkonst från 1600-talet där de främsta symbolerna för lättrogenhet var åsneöron och glasögon. Vissa uppfattade å andra sidan glasögon som något magiskt, att man kunde skåda in i framtiden eller att läsekonsten satt i glasögonen, inte i huvudet. Vårat ord “förbryllad” ekar av forna fördomar och är en avledning av ordet “brillor”.